EN INTE SÄRSKILT SAMTIDA KERAMIK
18 mars – 12 april

Det bör ha varit slutet på 40-talet i England då min farfar bestämde sig för att söka arbete som fyrvaktare. Han fick jobbet men det fick han inte veta. Hans mor tog nämnligen och brände det brevet som han fick till svar. En liten händelse som var del i att han senare blev keramiker.

Händelsen upprepades år 2007 men då var det min mor som förklarade för någon på svea livgarde att min bristande psykiska hälsa gjorde mig absolut olämplig för utlandstjänstgöring. Hon kunde i egenskap av läkare intyga att jag var knäpp. Även i detta fall resulterade det i att jag blev keramiker.

Med viss tvekan får jag tacka för dessa besynnerliga handlingar som resulterat i detta nu, där denna utställning är ett resultat som den nyfikne kan besöka.

Ett allvarligare tack och helt fritt från tvekan önskar jag även rikta till kung Gustaf VI Adolf. Hans stora kunskap och ihärdiga arbete med att samla och tillgängliggöra den asiatiska keramiska konsthistorien har blivit en rik källa till kunskap och inspiration. Denna har på senare tid kommit att få en allt större betydelse för mig i mitt dagliga arbete med leran och elden.

Tack.