Vårvintern 1973 köpte jag en drejskiva. Det är 50 år sen.

Vad leran gjort med mig, och jag med den, det är vad min utställning på Kaolin ska handla om.

Vad blev det? Jo, en herrans massa vaser.

Via Hantverkets Folkhögskola i Leksand och Drejaryrkesskolan i Helsingborg kom jag till Stenkärlsfabriken i Höganäs hösten 1979. Där drejade jag ölmuggar och Karlssonkrus i tre år och gick treskift på saltbränningarna var sjätte vecka.

Startade verkstad tillsammans med Karin i Vimmerby 1982 och nu har vi levt och jobbat ihop i över fyrtio år.

Utställningen kommer bestå av några få vasformer. Jag drejar samma form några dagar, beskickar, putsar och gör klart och väljer ut den som jag tycker ligger närmast det jag söker. Så börjar jag om. Drejar några dar, putsar, gör klart. Till slut kommer jag till en punkt.

Det är det här jag har i mig, det är så här det blir och jag kan inte göra på något annat sätt.

Hittar du någon vas som sticker ut och tilltalar dig på ett särskilt sätt, är det kanske till dig jag gjort den, vi möts i en vas. För till syvende och sist handlar ju livet om möten.

Jag bränner i reducerade ugnsatmosfär. Glasyrerna är österländska, Temuko, Chun och enkla askglasyrer, ofta över järnhaltiga engober. Formspråket är enkelt och klassiskt.

 

Utställningen pågår t.o.m. den 25 oktober.