Caroline Harrius
BLUE MEMORIES
11.1 -16.1 2025
Jag intresserar mig för konsthantverk hittat i hemmet, där mitt huvudfokus ligger på dekorativt porslin och broderi. I min praktik som keramiker har jag ofta arbetat kring konsthantverk traditionellt kopplat till kvinnligt görande, och hur vi värderar de tekniker i dagens högteknologiska samhälle. De senaste åren har jag undersökt och ifrågasatt mina egna fördomar och upptäckt att ju mer en tradition eller metod är kopplad till kvinnohistoria, hemmet och
dekoration, desto lägre har jag värderat den.
Just nu arbetar jag med att gå igenom glömda hantverksskatter som ligger undangömda i en äldre generations hem. Jag vill göra ett försök att lyfta fram alla dyrbara och imponerande hantverksföremål som ofta lämnas kvar inom hemmets väggar, och synliggöra detta viktiga kulturarv för en ny publik. Jag gör det genom att kombinera olika metoder med min samtida keramik. Det här är ett försök att se vad som händer när man sammanför olika traditionella hantverk med varandra. Jag är intresserad av att se hur jag kan förnya hantverk och hjälpa dem att leva vidare.
Caroline Harrius är utbildad vid Kunsthøgskolen i Oslo program Bachelorstudium i Medium- og Materialbasert Kunst, Keramisk Kunst, och tog sin masterexamen i keramik från Konstfacks masterprogram CRAFT! under 2020. Hon är idag bosatt i Stockholm och verkar från sin ateljé i Gamla Porslinsfabriken i Gustavsberg, G-studion.
Sofie Berg
VARA I SIG – EN HYLLNING TILL BRUKSFÖREMÅLET
11.2 -19.2 2025
I det funktionella finns en särskild skönhet, ett enkelt vardagsvara. I utställningen Vara i sig utforskar Sofie Berg bruksföremålens inneboende enkelhet som självständiga objekt. Hon drivs av att skapa föremål där ingenting i funktionen stör, de ska vara lätta att använda, men upplevelsen är att det är formen som är det centrala. Formspråket är stramt och starkt bundet till bruksvärdet. Arbetsprocessen är målmedveten, där tänkande kring det praktiska och funktion går hand i hand. Varje enskild form och linje ägnas noggrann uppmärksamhet.
Görandet och varandets självklara rakhet liksom det rena behovet att få ur mig form och funktion har väglett mig. Jag letar efter formen och dess proportioner. Jag vet att den är bra när formen känns genomarbetad och väl avvägd. Det intresserar mig inte att vara svår eller abstrakt. Mitt tänkande är direkt. Det är en befriande känsla.
Utställningen Vara i sig rymmer en dubbelhet. Formerna är fortfarande präglade av funktion och användbarhet, men här presenteras för ovanlighetens skull verk som inte i första hand är praktiska. Utöver hennes signum – de omsorgsfullt framtagna tekannorna – visas även större fat och objekt som subtilt undersöker linjer.
Jag har ett behov av att göra de här formerna, men det är aldrig så att jag bara tar en lerklump och ser vad det blir. I verkstaden är jag strukturerad: jag skissar alltid, räknar ut krympmån och planerar noga. Leran är ett formvänligt material och kan ta den formen jag önskar, men den är inte speciellt tillåtande. Den sätter gränser och ibland blir jag arg på den. Det är en ständig kamp mellan material och tanke.
Vara i sig är en hyllning till bruksföremålet och det vackra i det funktionella.
Sofie har studerat keramik på Leksands folkhögskola och är idag verksam i Malmö. Hennes kannor kan bland annat hittas på den prisbelönta restaurangen Alchemist i Köpenhamn. Sofie är också landskapsarkitekt och utbildad vid SLU Alnarp. De båda yrken har många gemensamma beröringspunkter – framför allt att utforma miljöer/föremål som ska användas och samtidigt skänka estetiska kvalitéer. Tiden på Alnarp påverkade starkt hur Sofie förhåller sig till form även i förhållande till det keramiska. Formen måste ha ett praktiskt syfte
Britta Strömbeck & Inger Lampegård
DET ENKLA
22.2 -12.3 2025
Britta Strömbäck
I 40 år drejade jag krukor. Nu har de flyttat upp på väggen som motiv i mina grafiska bilder.
Britta Strömbäck examinerades ifrån Konstindustriskolan, nuvarande HDK, i Göteborg 1969. Hon har genom åren genomfört många separatutställningar och finns representerad på Nationalmuseum och Röhsska museet. Britta Strömbäck har i hela sitt liv arbetat med lera, men har de senaste åren velat bredda sitt konstnärliga uttryck och arbetar nu endast med bild.
Inger Lampegård Hellertz
Kavlar o river ut mina lerbilder och fat. Engoberar, ristar och skrapar fram tecken och symboler där jag berättar om känslor, upplevelser och om vad jag ser. Vill att mina former skall få behålla lerans naturliga färg, då jag endast använder ett fåtal glasyrer. Försöker arbeta med det lilla och enkla men ändå ge en känsla av tillräcklighet o trygghet.
Inger Lampegård Hellertz är utbildad på Konstindustriskolan, nuvarande HDK, i Göteborg under åren 1981-85. Vid sidan av sin keramiska verksamhet har hon under 25 års tid arbetat som lärare på Formakademin i Lidköping.
Malou Larsson
ASKA
15.3 - 2.4
Förr stod där tre träd - två ekar och en stor gran. Jag har minnen av dom två ekarna men inte av granen. På platsen där granen en gång stod avslöjas min ärvda upplevelse av den. När det regnar finns det inte längre några rötter som kan suga upp vattnet och kvar lämnas, bildas, en pöl. Vem finns kvar (eller uppstår) efter att ett inre vårdträd brunnit ner? Är det den samma som ser på mig från skogsbrynet bortom ateljén?
Med ursprung från urjordens mineraler täcker rutil och järnoxid, likt ett vårdande hölje, hennes hår. Längs kinderna rinner kristaller i blått. Ur svarta färgkroppar växer skuggor fram, tillsammans talar gestalterna i lera om de förkolnade fragment som blivit kvar. Aska - en beskyddare av helig plats.
Malou Larsson (f.1991) verksam som konstnär och bosatt i Vråskogen, Örby i Marks kommun. Hon har en kandidatexamen i keramikkonst från HDK-Valand (2019). Malou har deltagit i ett flertal solo och grupputställningar i Sverige varav några varit jurybedömda. 2024 mottog hon 1-årigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. Malous verk är representerade via Tjörn kommun, Göteborg stad, Kungsbacka kommun, Marks kommun och Museet Wärenstams, Borås.
Helena Andersson Sarmiento
DIN SJÄL ÄR ETT UTVALT LANDSKAP
5 april - 30 april
Det finns en text som bara går att läsa i månsken.
Det finns sånger som bara går att höra om natten.
Det finns ett landskap som är ditt eget, och dit själen alltid kommer längta.
Dessa textrader hörde jag när jag arbetade i San Cibrián de Ardón, i nordvästra Spanien, inför utställningen. Det var i september 2024. Jag lyssnade på "Text och musik med Eric Schüldt" på radion. En kväll i askträdens skugga. Orden grep tag i mig, och jag visste att jag hade funnit poesin som kunde omfamna mina verk. Textraderna skulle få introducera min utställning på Kaolin.
I min process med leran och bearbetningen av ytan söker jag igenkänning och spegling. Samspelet med leran, mötet med naturen, har varit ett återkommande tema i mitt konstnärskap. Verkens detaljrikedom och konstellationer väcker associationer till ett yttre landskap men är också en spegling av ett inre landskap, av själva arbetsprocessen. Processen drivs av intuition och stegvis utvärdering av form och gestaltning. Jag återkommer ständigt till de rena skulpturala verken men också till bruksföremålen och arbetar periodvis i gränslandet mellan dem.
Vasen som objekt intresserar mig; den erbjuder en utvecklingspotential av funktionen in i det skulpturala. Jag vill ge vaserna en självständig identitet, även utan växter. Mina fat har jag, enligt samma tanke, löpande presenterat på väggen – ett fat som betraktas på vägg blir mer än ett fat. Det uppfattas som en bild och kan alternera mellan betraktelse och användning. På väggen får bruksföremålet en ny dimension, en ny dignitet, som gör fatet svårare att definiera och skapar en annan relation till betraktaren och användaren.
De senaste fyra åren har präglats av att min man och arbetspartner, José-Antonio Sarmiento, gick bort 2022 efter en tids sjukdom. I hans frånvaro har jag sökt en fortsatt riktning efter det intima samarbete vi byggde upp under åren. Med händerna i leran känner jag både hans starka närvaro och hans påtagliga frånvaro – en komplex känsla: kraftfull, oerhört sorglig, och samtidigt fylld av hans värme. Mitt konstnärliga arbete går fortfarande i dialog med honom och har varit min livlina, och jag vill hylla honom genom dessa verk, min älskade livskamrat.
2016 visade Kaolin José-Antonio Sarmientos separatutställning Fuego blanco/Vit eld.
Helena Andersson Sarmiento (f.1969) är keramiker verksam i Göteborg, med ytterligare en verkstad i Spanien. I över tjugo år har hon deltagit i internationella utställningar i bland annat Sydkorea, USA och Nederländerna. Hennes verk finns representerade i flera offentliga samlingar, däribland Sveriges riksdag, Statens konstråd, Röhsska museet och Region Stockholm. Hon ställde senast ut på Galleri Kaolin 2019.
Utställningsarkitektur av Ella Zackrisson. Ella har en kandidatexamen från Arkitekturskolan KTH och studerar för närvarande trähantverk och möbelsnickeri på Lillsnicken, Stenebyskolan.
Titeln på utställningen, Din själ är ett utvalt landskap, är hämtad från en diktrad ur Clair de Lune av Paul Verlaine (1869).
Isa Eriksson
VÅGORNA VÅGORNA VÅGORNA
3 maj - 25 maj
Upprepande vågor som sköljer och sköljer. Tvättar rent. Både honom och alla andra. Fisken tvättas ren. Sköljs inifrån och ut. Om man doppar sig själv är det likadant. Man blir bara en kropp. Hela huden känns mot vattnet på en och samma gång. Här kommer alla känslorna, och bara sköljs bort. Med nästa våg och sedan nästa.
Vågorna vågorna vågorna är en skulptural berättelse om längtan. I utställningen porträtteras en sjöman. Till vardags är det mycket som ska göras, fiska fisk, skrubba skrov, eller vad man nu gör på båtar. Men i bakgrunden finns det stora oväsendet som är saknaden och ibland läcker den fram. Det kan vara så att han plötsligt stannar upp mitt i något han gjorde. Han avbryts och kommer liksom av sig, och ibland återupptar han aldrig ens det han höll på med. Då kan det vara svårt att förstå att det inte är det enda han tänker på.
Isa Eriksson tog sin kandidatexamen i keramikkonst från HDK Valand 2022 och är baserad i Göteborg. Isa arbetar skulpturalt. Hennes verk har tidigare visats i grupputställningar på bl.a. Höganäs Museum och Göteborgs Konstmuseum. Isa Eriksson finns bl.a. representerad på Region Gävleborg. Jämte sin konstnärliga verksamhet arbetar Isa som kursledare i keramik på ett studieförbund.