Caroline Harrius
BLUE MEMORIES
11.1 -16.1 2025
Jag intresserar mig för konsthantverk hittat i hemmet, där mitt huvudfokus ligger på dekorativt porslin och broderi. I min praktik som keramiker har jag ofta arbetat kring konsthantverk traditionellt kopplat till kvinnligt görande, och hur vi värderar de tekniker i dagens högteknologiska samhälle. De senaste åren har jag undersökt och ifrågasatt mina egna fördomar och upptäckt att ju mer en tradition eller metod är kopplad till kvinnohistoria, hemmet och
dekoration, desto lägre har jag värderat den.
Just nu arbetar jag med att gå igenom glömda hantverksskatter som ligger undangömda i en äldre generations hem. Jag vill göra ett försök att lyfta fram alla dyrbara och imponerande hantverksföremål som ofta lämnas kvar inom hemmets väggar, och synliggöra detta viktiga kulturarv för en ny publik. Jag gör det genom att kombinera olika metoder med min samtida keramik. Det här är ett försök att se vad som händer när man sammanför olika traditionella hantverk med varandra. Jag är intresserad av att se hur jag kan förnya hantverk och hjälpa dem att leva vidare.
Caroline Harrius är utbildad vid Kunsthøgskolen i Oslo program Bachelorstudium i Medium- og Materialbasert Kunst, Keramisk Kunst, och tog sin masterexamen i keramik från Konstfacks masterprogram CRAFT! under 2020. Hon är idag bosatt i Stockholm och verkar från sin ateljé i Gamla Porslinsfabriken i Gustavsberg, G-studion.
Sofie Berg
VARA I SIG – EN HYLLNING TILL BRUKSFÖREMÅLET
11.2 -19.2 2025
I det funktionella finns en särskild skönhet, ett enkelt vardagsvara. I utställningen Vara i sig utforskar Sofie Berg bruksföremålens inneboende enkelhet som självständiga objekt. Hon drivs av att skapa föremål där ingenting i funktionen stör, de ska vara lätta att använda, men upplevelsen är att det är formen som är det centrala. Formspråket är stramt och starkt bundet till bruksvärdet. Arbetsprocessen är målmedveten, där tänkande kring det praktiska och funktion går hand i hand. Varje enskild form och linje ägnas noggrann uppmärksamhet.
Görandet och varandets självklara rakhet liksom det rena behovet att få ur mig form och funktion har väglett mig. Jag letar efter formen och dess proportioner. Jag vet att den är bra när formen känns genomarbetad och väl avvägd. Det intresserar mig inte att vara svår eller abstrakt. Mitt tänkande är direkt. Det är en befriande känsla.
Utställningen Vara i sig rymmer en dubbelhet. Formerna är fortfarande präglade av funktion och användbarhet, men här presenteras för ovanlighetens skull verk som inte i första hand är praktiska. Utöver hennes signum – de omsorgsfullt framtagna tekannorna – visas även större fat och objekt som subtilt undersöker linjer.
Jag har ett behov av att göra de här formerna, men det är aldrig så att jag bara tar en lerklump och ser vad det blir. I verkstaden är jag strukturerad: jag skissar alltid, räknar ut krympmån och planerar noga. Leran är ett formvänligt material och kan ta den formen jag önskar, men den är inte speciellt tillåtande. Den sätter gränser och ibland blir jag arg på den. Det är en ständig kamp mellan material och tanke.
Vara i sig är en hyllning till bruksföremålet och det vackra i det funktionella.
Sofie har studerat keramik på Leksands folkhögskola och är idag verksam i Malmö. Hennes kannor kan bland annat hittas på den prisbelönta restaurangen Alchemist i Köpenhamn. Sofie är också landskapsarkitekt och utbildad vid SLU Alnarp. De båda yrken har många gemensamma beröringspunkter – framför allt att utforma miljöer/föremål som ska användas och samtidigt skänka estetiska kvalitéer. Tiden på Alnarp påverkade starkt hur Sofie förhåller sig till form även i förhållande till det keramiska. Formen måste ha ett praktiskt syfte
Britta Strömbeck & Inger Lampegård
DET ENKLA
22.2 -12.3 2025
Britta Strömbäck
I 40 år drejade jag krukor. Nu har de flyttat upp på väggen som motiv i mina grafiska bilder.
Britta Strömbäck examinerades ifrån Konstindustriskolan, nuvarande HDK, i Göteborg 1969. Hon har genom åren genomfört många separatutställningar och finns representerad på Nationalmuseum och Röhsska museet. Britta Strömbäck har i hela sitt liv arbetat med lera, men har de senaste åren velat bredda sitt konstnärliga uttryck och arbetar nu endast med bild.
Inger Lampegård Hellertz
Kavlar o river ut mina lerbilder och fat. Engoberar, ristar och skrapar fram tecken och symboler där jag berättar om känslor, upplevelser och om vad jag ser. Vill att mina former skall få behålla lerans naturliga färg, då jag endast använder ett fåtal glasyrer. Försöker arbeta med det lilla och enkla men ändå ge en känsla av tillräcklighet o trygghet.
Inger Lampegård Hellertz är utbildad på Konstindustriskolan, nuvarande HDK, i Göteborg under åren 1981-85. Vid sidan av sin keramiska verksamhet har hon under 25 års tid arbetat som lärare på Formakademin i Lidköping.
Malou Larsson
ASKA
15.3 - 2.4
Förr stod där tre träd - två ekar och en stor gran. Jag har minnen av dom två ekarna men inte av granen. På platsen där granen en gång stod avslöjas min ärvda upplevelse av den. När det regnar finns det inte längre några rötter som kan suga upp vattnet och kvar lämnas, bildas, en pöl. Vem finns kvar (eller uppstår) efter att ett inre vårdträd brunnit ner? Är det den samma som ser på mig från skogsbrynet bortom ateljén?
Med ursprung från urjordens mineraler täcker rutil och järnoxid, likt ett vårdande hölje, hennes hår. Längs kinderna rinner kristaller i blått. Ur svarta färgkroppar växer skuggor fram, tillsammans talar gestalterna i lera om de förkolnade fragment som blivit kvar. Aska - en beskyddare av helig plats.
Malou Larsson (f.1991) verksam som konstnär och bosatt i Vråskogen, Örby i Marks kommun. Hon har en kandidatexamen i keramikkonst från HDK-Valand (2019). Malou har deltagit i ett flertal solo och grupputställningar i Sverige varav några varit jurybedömda. 2024 mottog hon 1-årigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. Malous verk är representerade via Tjörn kommun, Göteborg stad, Kungsbacka kommun, Marks kommun och Museet Wärenstams, Borås.
Helena Andersson Sarmiento
DIN SJÄL ÄR ETT UTVALT LANDSKAP
5 april - 30 april
Det finns en text som bara går att läsa i månsken.
Det finns sånger som bara går att höra om natten.
Det finns ett landskap som är ditt eget, och dit själen alltid kommer längta.
Dessa textrader hörde jag när jag arbetade i San Cibrián de Ardón, i nordvästra Spanien, inför utställningen. Det var i september 2024. Jag lyssnade på "Text och musik med Eric Schüldt" på radion. En kväll i askträdens skugga. Orden grep tag i mig, och jag visste att jag hade funnit poesin som kunde omfamna mina verk. Textraderna skulle få introducera min utställning på Kaolin.
I min process med leran och bearbetningen av ytan söker jag igenkänning och spegling. Samspelet med leran, mötet med naturen, har varit ett återkommande tema i mitt konstnärskap. Verkens detaljrikedom och konstellationer väcker associationer till ett yttre landskap men är också en spegling av ett inre landskap, av själva arbetsprocessen. Processen drivs av intuition och stegvis utvärdering av form och gestaltning. Jag återkommer ständigt till de rena skulpturala verken men också till bruksföremålen och arbetar periodvis i gränslandet mellan dem.
Vasen som objekt intresserar mig; den erbjuder en utvecklingspotential av funktionen in i det skulpturala. Jag vill ge vaserna en självständig identitet, även utan växter. Mina fat har jag, enligt samma tanke, löpande presenterat på väggen – ett fat som betraktas på vägg blir mer än ett fat. Det uppfattas som en bild och kan alternera mellan betraktelse och användning. På väggen får bruksföremålet en ny dimension, en ny dignitet, som gör fatet svårare att definiera och skapar en annan relation till betraktaren och användaren.
De senaste fyra åren har präglats av att min man och arbetspartner, José-Antonio Sarmiento, gick bort 2022 efter en tids sjukdom. I hans frånvaro har jag sökt en fortsatt riktning efter det intima samarbete vi byggde upp under åren. Med händerna i leran känner jag både hans starka närvaro och hans påtagliga frånvaro – en komplex känsla: kraftfull, oerhört sorglig, och samtidigt fylld av hans värme. Mitt konstnärliga arbete går fortfarande i dialog med honom och har varit min livlina, och jag vill hylla honom genom dessa verk, min älskade livskamrat.
2016 visade Kaolin José-Antonio Sarmientos separatutställning Fuego blanco/Vit eld.
Helena Andersson Sarmiento (f.1969) är keramiker verksam i Göteborg, med ytterligare en verkstad i Spanien. I över tjugo år har hon deltagit i internationella utställningar i bland annat Sydkorea, USA och Nederländerna. Hennes verk finns representerade i flera offentliga samlingar, däribland Sveriges riksdag, Statens konstråd, Röhsska museet och Region Stockholm. Hon ställde senast ut på Galleri Kaolin 2019.
Utställningsarkitektur av Ella Zackrisson. Ella har en kandidatexamen från Arkitekturskolan KTH och studerar för närvarande trähantverk och möbelsnickeri på Lillsnicken, Stenebyskolan.
Titeln på utställningen, Din själ är ett utvalt landskap, är hämtad från en diktrad ur Clair de Lune av Paul Verlaine (1869).
Isa Eriksson
VÅGORNA VÅGORNA VÅGORNA
3 maj - 25 maj
Upprepande vågor som sköljer och sköljer. Tvättar rent. Både honom och alla andra. Fisken tvättas ren. Sköljs inifrån och ut. Om man doppar sig själv är det likadant. Man blir bara en kropp. Hela huden känns mot vattnet på en och samma gång. Här kommer alla känslorna, och bara sköljs bort. Med nästa våg och sedan nästa.
Vågorna vågorna vågorna är en skulptural berättelse om längtan. I utställningen porträtteras en sjöman. Till vardags är det mycket som ska göras, fiska fisk, skrubba skrov, eller vad man nu gör på båtar. Men i bakgrunden finns det stora oväsendet som är saknaden och ibland läcker den fram. Det kan vara så att han plötsligt stannar upp mitt i något han gjorde. Han avbryts och kommer liksom av sig, och ibland återupptar han aldrig ens det han höll på med. Då kan det vara svårt att förstå att det inte är det enda han tänker på.
Isa Eriksson tog sin kandidatexamen i keramikkonst från HDK Valand 2022 och är baserad i Göteborg. Isa arbetar skulpturalt. Hennes verk har tidigare visats i grupputställningar på bl.a. Höganäs Museum och Göteborgs Konstmuseum. Isa Eriksson finns bl.a. representerad på Region Gävleborg. Jämte sin konstnärliga verksamhet arbetar Isa som kursledare i keramik på ett studieförbund.
Mira Kysinger Lowejko, keramiker
Julia Christoffersson, dansare
ETT SAMTAL OM RÖRELSE
3.5 - 23.5 2025
Vi pratar om rörelse.
Vi lever i rörelse.
Vi arbetar med rörelse.
Schackspelet, där varje spelare har sina egna förutsättningar, sitt eget formspråk och sitt eget rörelsemönster. Ett platt mönster möter en form; mönstret får följa formen, formen får följa formen.
Leran är ett levande material – med egen vilja, egen rytm och egna begränsningar. Att arbeta med lera är ett samarbete. Keramikern och leran koreograferar tillsammans. När leran bränns till keramik stelnar det levande materialet till något stilla. Ändå bär föremålen en känsla av rörelse. Som om de befinner sig mitt i ett andetag, på väg någonstans.
Ett samtal om rörelse är ett möte – mellan keramik och dans, mellan dansare och keramiker.
Julia Christofferson möter de stilla skulpturerna med dansens rörelse. Att dansa tillsammans är att andas tillsammans – att formas tillsammans. Som leran formas av keramikern, formas dansen av koreografen och dansaren av dansaren. Det finns ett systerskap däremellan.
Mira Kysinger har sin Kandidatexamen i konsthantverk ifrån HDK-valand, Göteborg, 2020-2023. Mira utgår ifrån lerans lekfullhet och olika karaktärer. ”Jag följer ord som rörelse, repetition och pussel, bitar som hör samman. Jag drar mig oftast till drejningen som teknik men kan även uppskatta det lugn och närvaro som det kan ge att ringla en form”. Mira Kysinger Lowejko är medlem på Kaolin.
Julia Christoffersson tar examen från dansarprogrammet på Stockholms Konstnärliga Högskola våren 2025 och är dessförinnan utbildad ämneslärare på Göteborgs universitet. Julia är rörelsekonstnär och arbetar gärna i nära och små konstellationer med konstnärer från olika discipliner. Genomgående för hennes konstnärliga uttryck syftar till att nå en bred publik genom olika medier, multi-semiotiska och transdisciplinära processer.
”Att få chansen att arbeta ihop med Mira Kysinger Lowejko är utvecklade för mig som dansare på så många olika sätt. ”Jag lär känna mig själv och mitt material på både ett konstruktivt och ett konfrontativt plan ” - Julia
Medlemsutställning
FÖRSOMMAR & SENSOMMAR
31.5-10.7 & 12.7- 16.8
Kaolins resa genom sommaren uppdelad i två utställningar.
I FÖRSOMMAR curerad av Anna Löwenhielm deltar: Emil Österholm, Karin Nyström, Linda Ljunggren, Marika Beutler, Mira Kysinger Lowejko, Anna Löwenhielm, Nina Pärnerteg, Suzzie Holler och Åsa Falkenbert.
I SENSOMMAR curerad av Malin Grumstedt deltar: Alexandra Johansson, Anne Junsjö, Ann-Sofie Gelfius, Dale Karlsson, Helena Hodell, Karin Bengtson, Lisbeth Forsberg, Malin Grumstedt, Mikaela Puranen, Sofie Berg och Sophia Wallgren.
Försommaren som sveper in över vårt land är då färgerna exploderar i naturen och luften fylls av ljuvliga dofter. Dagarna är långa och ljusa och förhoppningsvis värmer solen som lockar oss ut i naturen till parker, ängar, klippor och skär. Den är en tid av förnyelse och glädje, där naturen bjuder på sin allra vackraste sida. I sensommar får ni uppleva en ny dimension av sommaren med unika verk som speglar sommarens skiftningar och våra medlemmars uttryck.
Fanny Bylund
KVARTSLAND
28 augusti - 10 september
Jag bygger ett kvartsland
utan ingång
Inga fönster
Som klossar
Kolosser
Stadiga för vågorna
I början har jag en vag bild av vad jag vill bygga. Jag bestämmer formen på basen, lägger ut det i lera. Sen ringlar jag varv på varv på varv. Nerifrån och upp. Formar efter hand. Skulpturen berättar vartefter vem den är. Det gäller att vara närvarande, titta hela tiden. Det är det bästa - närvaron. Med den kommer flowet. Det jag tittar efter är rytm, balans, proportioner i formen. I arbetet med de här skulpturerna har min blick varit intresserad av portar, trappor - arkitektoniska detaljer i stadsrummet. Skulpturerna är ett trepartsamtal mellan mig, lera och ljus.
Till utställningen hade Meron Boman-Daniel, poet, skrivit en dikt inspirerat av skulpturerna. Dikten fanns att läsa i utställningsrummet och Meron hade en läsning av dikten under artist talk den 3 september.
Fanny Bylund, f. 1992, verksam i Stockholm. Utbildad på konsthögskolan i Oslo och Leksands folkhögskola. Hon har sin ateljé i Gustavsberg och startar i september egen verkstad i Kärrtorp. Kvartsland är Fannys första utställning på Kaolin. Det kommande året är hon aktuell med soloutställning på Askersunds konsthall, Tyresö konsthall, Nässjö konsthall och Arvika konsthall.
Kennet WilliamssonA MATTER OF THE HEART19.9 - 1.10 NÅGRA TANKAR OM MIN KOMMANDE UTSTÄLLNING PÅ KERAMIKGRUPPEN KAOLINS GALLERI I STOCKHOLM ATT GÖRA KERAMIK HAR VARIT EN AV MITT LIVS STÖRSTA FÖRÄLSKELSER KÄRLENS MAGI, DEN TUNNA LERVÄGGEN SOM OMSLÖT TOMRUMMET, DET SOM VAR KÄRLETS URSPRUNGLIGASTE MENING. EFTER
SNART SEXTIO ÅR PÅ DREJSKIVAN HAR BARNET I MIG ALDRIG UPPHÖRT ATT
FASCINERAS ÖVER DEN SENSATION DET INNEBÄR ATT GÖRA ETT KÄRL ALLA
ÅREN SOM GÅTT OCH ALLA MINA UTFLYKTER MED LERAN OCH MED ALLA MINA MER
ELLER MINDRE GALNA RESOR MED LERMATERIALET I BAGAGET SÅ ÄR JAG PÅ VÄG
HEM TILL DÄR DET BÖRJADE ATT JAG FÅTT BEHÅLLA MIN LUST TILL KRUKMAKERIET GENOM ÅREN SER JAG SOM EN GÅVA SOM GIVITS MIG OCH ATT FÅ RISTA ETT BLADMÖNSTER GENOM DEN ENGOBERADE LERVÄGGEN ÄR EN FRÖJD FÖR MIG SOM ÄLSKAR RÖNNENS FLIKIGA BLAD, ASPENS DALLRANDE LÖV OCH HASSELNS LJUSA BLADGRÖNSKA VÄLKOMMEN KRUKMAKERI AV MIG KENNET WILLIAMSSON
|
Start typing something... |
|
Karin Östberg
ETT LITET PROJEKT OM GLASYR
19.9 -1.10
Karin Östberg, född 1955, keramiker med ateljé på Konstepidemin i Göteborg sedan drygt 30 år. Utbildad på HDK åren 1985-1990, linjen för keramikkonst. I Kaolins Projektrum visar jag nygjorda verk för vägg och bord. I denna utställning har jag mest använt vanliga lergodsglasyrer, bara några av dem har jag själv tagit fram. Genom att lägga glasyrer i lager på lager, framträder nya överraskande färger och ytor. Glasyrlagrets tjocklek påverkar resultatet stort, likaså gör eventuell ombränning. Möjligheterna är oändliga. Av en ännu oklar anledning har jag valt att göra väldigt många ränder. ”Styrd av nyfikenhet, är jag mindre intresserad av att uppnå ett visst resultat utan mer intresserad av att upptäcka vad som händer om....Det oförutsägbara och överraskande leder mig.Tänker att vägen uppenbarar sig när jag rör mig framåt. Målet är inte att uppnå fullständig kontroll. Klarhet kommer genom görandet.