0

Kaolins utställningar 2023

Sophia Wallgren

DET ENA LEDER TILL DET ANDRA
25.3 – 15.4 2023

En form till en annan, en tanke till en annan, ett steg till ytterligare ett steg – min process, mitt rum. Sophia Wallgrens formvärld har växt fram ur platser, miljöer och objekt som har passerat hennes väg.

”Min blick dröjer längre vid vissa föremål, och en kopia lagras någonstans i kroppen, i händerna kanske. Intryck slås ihop, blandar sig och bildar något nytt. Vaga minnen dyker upp i skissboken och bearbetas. Jag ser mig omkring, vad behöver adderas, vad är det som fattas? Jag försöker att lägga till i en formmässigt smått fulländad värld. Skisser materialiserar sig, får liv i leran. Det blir på mitt sätt, med mina avtryck, med mina val, med min förmåga att forma en klump lera till precis vad jag vill. En del blir skulpturer, en del blir bruksföremål och andra blir skulpturer i gestalt av ett bruksföremål”.                                  

Materialen är stengodslera, en del föremål är glaserade, andra inte, vissa har fått sina ytor glättade, andra är skrovliga och bär spår av händernas arbete, en del lerkorvar är släta, andra har blivit hopsnörda. Objekten är ringlade eller tummade, handbyggningstekniker som Sophia länge har jobbat med.

Sophia Wallgren är verksam i Stockholm och har arbetet med lera i drygt 20 år och är sedan 2018 medlem i Kaolin. Hon fick sin keramikutbildning på Nyckelviksskolan och är också gymnasielärare i bild och design med utbildning från Konstfack. Utöver Sophias keramiska arbete studerar hon just nu textil på Handarbetets vänner.







Jennifer Forsberg

VÄGEN
4.2 – 22.2 2023

Konstnär Jennifer Forsberg som genomfört ett stort antal utställningar och gestaltningar kommer till Kaolin för att visa ”Vägen”, ett konstnärligt återskapande av ett industriminne: hur en liten fyndighet av kaolinlera ute på Ivön i nordöstra Skåne format en hel bygd i decennier. ”Vägen” är slags återskapande, en gemensam promenad, en konstnärlig tolkning, en film om och skulptural gestaltning av monotont arbete.

Allt mänskligt slit bakom arbetet att bryta, frakta och raffinera kaolinleran på Ivö/Bromölla går idag inte att föreställa sig. Genom hennes egna erfarenhet av arbete med lera och det starka intryck som platsen förmedlar har hon undersökt hur det känns. När Jennifer själv ror en båt från Ivö klack till Ivöverkens hamn i Bromölla skapas en båge i tiden tillbaka då kaolinlera dagligen skeppades i pråmar samma väg. Människornas monotona arbete i fabriken symboliseras i utställningen av lerkulor uppträdda som på ett radband.

Jennifer Forsberg är utbildad på HDK/Valand vid Göteborgs universitet där hon också varit gästlärare.  Genom åren har hon haft en mängd offentliga gestaltningsuppdrag, nu senast "Bumling” i Banslättsparken, Tullinge, Botkyrka Kommun. Jennifer Forsberg finns representerad på Statens Konstråd, Region Skåne och Region Stockholm för att nämna några.

”Vägen” skapades under Fieldstation, ett residence organiserat av Curatorgruppen SLAM, på Ifö Center i september 2022. ”Vägen” är stöttat av Region Skåne.







Medlemsutställning

MATERIAL - Stockholm Designweek 
6.2 – 12.2 2023

Utställningen ”MATERIAL” visar hur arkitektoniska ytor kan personifieras genom det keramiska materialet. Valet av lertyp, glasyr, bränningsmetod och formningsteknik manifesterar frihet i en fast form (30x30cm). Dessa verk skulle kunna spela en roll, en och en, eller många tillsammans, inom konstnärlig gestaltning,design och arkitektur. Utställningen är en del av Stockholm Design Week 7-12 februari med artist talk och kvällsöppet.







Anabelí D González

MADRE
25.2 – 15.3 2023


MADRE är en hyllning till min mor i Mexiko, där varje enskild skulptur står för kraften i att vända blicken inåt.

Sommaren 2020 började jag använda mig av Anabelí Brancusi som artistnamn i en strävan att få tröst efter min biologiska pappas frånvaro. Det slog mig då, att jag visst hade behövt honom som en manlig förebild i mitt liv. Jag lutade mig själsligt mot Constantin Brancusi som ett sätt att förkovra mig som människa och konstnär. Jag tackar alla som har tagit emot mig som Anabelí Brancusi.

Nu känner jag mig starkare än någonsin och inser från den plats jag befinner mig på idag, att min stora levande förebild är min mamma. Som en hyllning till henne har jag bestämt mig för att börja använda hennes namn istället, så nu är jag Anabelí D González. Medan min pappa lämnade oss tog min mamma rollen både som mor och far. Hon kämpade för mig och mina bröder och gjorde sitt allra bästa utifrån de förutsättningar hon hade.

Under 2015 upptäckte jag att jag är lera, att jag tillsammans med leran reser ut i världen men framför allt i min inre värld. Leran ger mig mod att titta inåt. På detta sätt har jag fått styrka och nu är det min tur att flyga själv. Jag behöver ingen pappa, om jag inte har haft en pappa så har jag inte haft det. Tack Brancusi, jag är så tacksam.

Men som Constantin Brancusi själv sa: "Ingenting växer bra i skuggan av ett stort träd".

Jag känner mig som huvudpersonen i Alkemisten av Paulo Coelho. I väldigt unga år gav jag mig ut i världen på en lång resa i sökandet efter ”skatten” - kärnan i att vara och att skapa. Till slut har jag kommit fram till att "skatten" är där allting började. Det handlar om mina rötter och mitt kulturarv. En själslig resa där jag har gått varvet runt. Fysiskt har denna resa gått från Mexiko till Lofoten, från Sverige till Kina och från Sverige till Mexiko
om och om igen.

Skulpturerna i utställningen representerar detta sökande och är ett erkännande av min mammas kraft.

Remedios Varo var en spansk-mexikansk konstnär, hon dog i början av 1960-talet i Mexico Citys. Hon använder sig av en symbolism som är arketypiskt, vilket gör hennes målningar relevanta än idag. Jag återkommer till hennes konstnärskap gång på gång, så som jag återkommer till Constantin Brancusi och keramiken från de gamla civilisationer i Mexiko och Sydamerika.

“Uggle Kvinnan” är den första skulpturen som jag har vågat göra ur en målning av Remedios Varo. “Fåglarnas skapelse” representerar för mig, kraften som min mamma använde sig av för att ge oss (mina tre bröder och mig) vingar. En enkel kvinna från landsbygden som lärde sig att läsa och skriva som vuxen. Med väldigt få materiella resurser lyckades hon internalisera en bild av oss själva där vi skulle flyga långt med våra egna vingar. Skaffa oss utbildning och där med ha bättre förutsättningar än vad hon hade.


Anabelí D González är utbildad på Capellagården och HDK-Valand vid Göteborgs universitet. Hon är gästlärare på Capella och HDK. Hon håller kurser i att ringla och skulptera i lera, samt föreläser om sin resa med leran och keramiken som nu sträcker sig i över två decennier. Hon är representerad på Världskulturmuseet i Göteborg och på hemmaplan i Kalmar kommun. Hon har fått flera stipendier ifrån Konstnärsnämnden, så som arbetsstipendier och IASPIS.








Joel Stuart Beck

EN INTE SÄRSKILT SAMTIDA KERAMIK
18.3 – 12.4 2023


Det bör ha varit slutet på 40-talet i England då min farfar bestämde sig för att söka arbete som fyrvaktare. Han fick jobbet men det fick han inte veta. Hans mor tog nämligen och brände det brevet som han fick till svar. En liten händelse som var del i att han senare blev keramiker.

Händelsen upprepades år 2007 men då var det min mor som förklarade för någon på Svea livgarde att min bristande psykiska hälsa gjorde mig absolut olämplig för utlandstjänstgöring. Hon kunde i egenskap av läkare intyga att jag var knäpp. Även i detta fall resulterade det i att jag blev keramiker.

 Med viss tvekan får jag tacka för dessa besynnerliga handlingar som resulterat i detta nu, där denna utställning är ett resultat som den nyfikne kan besöka.

 Ett allvarligare tack och helt fritt från tvekan önskar jag även rikta till kung Gustaf VI Adolf. Hans stora kunskap och ihärdiga arbete med att samla och tillgängliggöra den asiatiska keramiska konsthistorien har blivit en rik källa till kunskap och inspiration. Denna har på senare tid kommit att få en allt större betydelse för mig i mitt dagliga arbete med leran och elden.

Tack.







Nina Pärnerteg

KAVLAT - Projekt papperslera

18.3 – 12.4 2023

 

Jag träffade på papperslera och gick igång. När projektrummet blev tillgängligt blev det dags att utforska. Jag började med välkända former som cirkeln och fyrkanten. Jobbade med proportioner och kombinationer. Pappret i leran gav mig möjligheten att jobba tunnare och mer lekfullt. Föremålen blir lätta och luftiga. Sen började formerna att komma till mig. Jag tänkte på rummet och fick en vision av att föremålen skulle lätta och sväva uppåt och krypa upp längst väggarna, fyllda av luft.

Jag har blandat min egen papperslera och bara tillsatt en liten del pappersfibrer, det ger ändå en effekt av att leran blir lite segare i arbetet och ger lite större möjligheter att forma som jag vill, annars fungerar den som vanlig stengods.

Jag tycker om strukturer och mönster, textila uttryck och har tryckt med olika stämplar och föremål på den utkavlade leran, som jag sen monterar ihop. Den enklaste av stämplar kan ge det finaste mönstret.

Det var nog den ljusgröna engoben och längtan till våren som gjorde mig sugen på en grön färgskala och som sen utvecklades mot gult och tvunget var det att till slut lägga in det röda.

Engobe är lerslamma blandat med keramiska pigment som jag målat på föremålen. Eftersom jag haft ont om tid har jag inte hunnit göra prover utan blandat på känn och varje gång jag öppnat ugnen har varit en rolig överraskning. Ovanpå engoben ligger sen en transparent glasyr, i vissa fall har jag lämnat engoben oglaserad för att behålla den matta ytan.

I det här projektet har jag varit väldigt tillåtande och låtit oväntade saker hända vilket har varit  roligt och utvecklande. Jag har tänkt på trädgård och växtlighet och surrande saker i naturen................






Jacob Danhard

ANOTHER KIND OF SENSE
15.4 – 3.5 2023


Välkomna till ”Another kind of sense”, en lekfull utställning runt en tebjudning som fått eget liv med alternativa väsen. Väsen som är hämtade ur samma tillåtande och kreativa värld som Hieronymus Bosch, illustratören Arnold och Lewis Carroll mfl besökte när de  skapade sina verk utan krav på förstånd och logisk sammanhållning.

Utställningen är ett delmål. Kommande utställningar kommer också vara just delmål för att göra en komplett servis, om den ens är möjlig att få komplett. Med avstamp från det dukade bordet kommer Jakob i framtiden komplettera med nya väsen för att berika den sagovärld de ska befolka.

Den nya kannan ”Symbios” har huvudrollen i denna utställning. Den besjälade blomman, reptilhybriden och pistilldjuret som en privat men harmonisk treenighet.

Arbetsprocessen:

Tänk inte

Analysera inte

Låt rösterna prata, men lyssna inte.

Jakobs skisser är för det mesta ofullständiga och är kanske bara ett slarvigt utkast eller en textrad för att inte låsas fast vid något när verken väl skall växa fram. Impulser och tillfälliga ryck omarbetas i en mycket långsam arbetsprocess för att hitta nyanserna i formspråket till ett original att ta gjutform på. Eftersom Jakob inte kompromissar med detaljerna innebär det att det blir väldigt många gipsdelar för att gjuta de olika delarna som sedan monteras ihop till en helhet och putsas för att få bort så mycket som möjligt av gjutskarvarna. Glaseringen sker i olika lager och med flera glasyrer. För att skärma av olika färgfält används latex för att glasyrskarvarna skall vara skarpa.

Jakob Danhard är bosatt och verksam i norra Hälsingland i den lilla byn Föne, utanför Färila sedan 1995. Hans skulpturala verk hämtar inspiration både från det dukade bordet och från sagornas värld och hans strävar efter att sudda ut gränserna där emellan.







Hiroshi Taruta

THE LIGHT AND SPACE
6.5 – 31.8 2023


Det klara vita porslinet, den ljusblå glasyren, de snidade skuggorna och tekniken "hotarude" som låter ljus passera igenom hålen är ett signum för Hiroshi Tarutas konstnärskap.

Hiroshi Taruta berättar:

Tillsammans med sådant jag tycker är vackert och med inspiration från naturen, strävar jag efter att skapa verk som uttrycker ljus och harmoni.

Jag arbetar med hotarude och carvingtekniker. Hotarude är en traditionell teknik där transparenta mönster skapas genom att skära igenom ytan och fylla hålrummet med transparent glasyr före bränning.

Jag imponerades av ljusstrålarna som trängde igenom ytan och började rista linjer istället för de runda mönster, som är vanligt förekommande i denna teknik. Carvingtekniken kan göra att föremålet blir snedvridet och sprickor bildas, vilket kan ge intryck av stelhet och spänning. Därför arbetar jag med böjda former och linjer för att ge ett mjukt uttryck.

Hiroshi Taruta föddes 1987 i Nagoya, Aichi Prefecture, Japan. 2007 tog han sin examen i Advanced course in Ceramic, vid Seto Pottery Senior High School. 2015 gjorde Hiroshi Taruta en tiomånaders studieresa till 12 länder i Europa där han studerade och praktiserade keramikkonst i bland annat Tyskland och Sverige.







Medlemsutställning

MORGONRITUAL

3.6 - 20.8 2023


Vad händer stunden då du sätter dig upp på sängkanten? Reflekterar du över nattens drömmar eller drar du dig för att gå upp.

Som tema och koncept ”Morgonritual” bjuds du som besökare in till medlemmarnas morgonstund. Inspirationen kan komma ifrån morgonstundens viktigaste kärl, smak, doft, färg, klockslag, kokkaffe, kattens tysta morgonhälsning, stekta ägg, fåglarnas sång utanför fönstret eller morgonpromenaden.

 Vår medlem Alexandra Johansson fick idén till årets tema som kan vara ett sätt för er att lära känna Kaolins medlemmar lite närmare. Vi hoppas att utställningen kan öppna för reflektioner och tankar.

Vad är det som gör din morgon till din?





Lisa Hellrup

SAMMANHÄNGANDE
26.8 - 13.9 2023


Genom nya utmaningar med att testa keramikens gränser tar nu vår medlem Lisa Hellrup avstamp i växtvärldens livscykel där hon har bearbetat dess olika faser, från spirande liv till förmultnande förfall – spänningen mellan stark och svag.

"Kan mina arbeten vara sammanhängande trots att jag arbetar utforskande och hela tiden letar nya vägar för att nå mål? Efter att ha blickat bakåt har jag sett att formerna finns där. Utvecklade men ändå sammanhängande.

Till den här utställningen har jag valt att frångå de stående skulpturerna och arbetat vidare med mina former åt tre olika håll varav två kommer ut från väggen och den tredje hänger från taket.

Jag ser mina arbeten som frusna moment ur livscykelns olika faser. Ibland är de på väg uppåt och framåt medan de andra gånger är på väg rakt in i förfallet. Förfallet som krävs för att något nytt ska växa fram. Jag skildrar spänningen mellan det stabila och det sköra. Förgängligheten bevarad. Stannar upp mitt i tillväxten eller mitt i förfallet. Konsten utgör distansen. Distansen från det inre.

Jag undviker som vanligt glasyrer för att inte låsas fast vid fram och bak, ovan- och undersida vid bränning."

Lisa Hellrup (f. 1977) är skulptör. Hon har utbildat sig i Keramisk form på Leksands folkhögskola samt Keramik och glas på Konstfack och har en Fil. kand i Sociologi från Stockholms universitet. Lisa Hellrups verk har bland annat köpts in av Statens Konstråd och Region Uppsala. Hon har haft flertalet utställningar; Spazio Nobile Studiolo Bryssel, The Cold Press London, Sage Culture Gallery Los Angeles och Galleri Backlund i Göteborg för att nämna några.










Sara Västerlund

ENTWINED

16.9 - 4.10 2023

 

Med hjälp av metaforer och symbolik bygger  Sara Västerlund upp sina skulpturer.

Verken växer fram i spänningen mellan tidigare trauman och en nyfikenhet på livet. Strävan efter trygghet och inre styrka för att möta yttre hot löper som en röd tråd genom hennes verk.

Sara arbetar oftast direkt i leran utan skiss och processen är väldigt olika från gång till gång. Hon har en förkärlek till att tälja, karva och omsorgsfullt skulptera fram detaljer i porslinslera. De detaljerade verken är oftast oglaserade för att lyfta fram detaljerna i porslinets beniga, hårda skärv. Som kontrast till det vita arbetar hon även i svart stengods.

Efter den 2-åriga keramikutbildningen på Capellagården, läste Sara Västerlund ett år på Keramikkonst vid HDK, Högskolan för design och konsthantverk, för att sedan färdigställa sin keramikutbildning under 2,5 år som lärling hos Ellen Ehk Åkesson. Nu har Sara Västerlund etablerat sig som yrkesverksam konstnär i sin ateljé i Småland och tar även uppdrag som skulpturassistent åt andra konstnärer.







 







Dale Karlsson
VASER
7.10-25.10 2023


Vårvintern 1973 köpte jag en drejskiva. Det är 50 år sen.

Vad leran gjort med mig, och jag med den, det är vad min utställning på Kaolin ska handla om.

Vad blev det? Jo, en jävla massa vaser.

Via Hantverkets Folkhögskola i Leksand och Drejaryrkesskolan i Helsingborg kom jag till Stenkärlsfabriken i Höganäs hösten 1979. Där drejade jag ölmuggar och Karlssonkrus i tre år och gick treskift på saltbränningarna var sjätte vecka.

Startade verkstad tillsammans med Karin i Vimmerby 1982 och nu har vi levt och jobbat ihop i över fyrtio år.

Utställningen består av några få vasformer. Jag drejar samma form några dagar, beskickar, putsar och gör klart och väljer ut den som jag tycker ligger närmast det jag söker. Så börjar jag om. Drejar i några dagar, putsar, gör klart. Till slut kommer jag till en punkt.

Det är det här jag har i mig, det är så här det blir och jag kan inte göra på något annat sätt.

Hittar du någon vas som sticker ut och tilltalar dig på ett särskilt sätt, är det kanske till dig jag gjort den, vi möts i en vas. För till syvende och sist handlar ju livet om möten.

Jag bränner i reducerade ugnsatmosfär. Glasyrerna är österländska, Temuko, Chun och enkla askglasyrer, ofta över järnhaltiga engober. Formspråket är enkelt och klassiskt.






Anne Marie Dehon, Marilen Rauch & Jennifer Forsberg

DEPOSIT

5 oktober – 25 oktober

 

Lera har ett inbyggt narrativ av nästan romantisk karaktär. Det keramiska hantverket och dess utövare förknippas ofta med en idé om leran som “ren”, hantverket som jordnära och i samklang med naturen. Leran antas ofta komma från lokala källor på “naturligt” vis. I realiteten finns en annan komplex verklighet genom lergruvdriften och dess geopolitiska dimensioner: lera bryts industriellt, blandas i fabrik och transporteras runt i hela Europa.

I tyska Westerwald har lerans höga kvalitet och rikliga tillgång gjort att man brutit lera där i hundratals år. Idag finns fortfarande enorma “aktiva” lertäkter. Lertäkterna i Westerwald står för den största produktionen av lera till grossister och keramiker i Skandinavien. Lergroparna i Westerwald blir större och större. Efterfrågan och trycket på produktionen har ökat ytterligare eftersom lerbrytningen i Donbassregionen, som tidigare varit en av de största producenterna har avstannat pga. kriget.

En exkursion till Westerwaldregionen blir utgångspunkt för en konstnärlig undersökning av denna komplexa materialberättelse. Vi har besökt de enorma hålen i marken där leran bryts, studerat den regionala keramiska historien i Höhr Grenzhausen, och även samarbetat med IKKG - Institut för Keramik och Glas vid Universitetet i Koblenz. Fältstudien och det insamlade materialet har bearbetats vidare i våra ateljéer och visas nu som ett utställningsprojekt under Stockholm Craft Week 2023 på KAOLIN.

Anne Marie Dehon (B), Jennifer Forsberg (SE) och Marilen Rauch (DE) möttes våren 2022 och tillsammans bildade de kollektivet Tontouristen. Vårt gemensamma intresse för materialundersökning i relation till plats har lett till att vi behållit kontakten och genom samtal utvecklat idéer kring detta samarbetsprojekt. Vi vill närma oss den fysiska och metaforiska, nästan metamorfosa resan från Westerwald till keramikerns verkstad.

 




Knut Kristensen

RETROSPEKTIV - et liv med keramik gennem 50 år

28.10 - 19.11, 2023

 

Jag har varit hängiven och intresserad av arbetet med lera och dess möjligheter sedan tonåren på Humlebæk Skole och detta intresse har nu pågått i 50 år. Utställningen representerar verk från de senaste 30 åren.

"I mina keramiska verk strävar jag efter enkelhet, ett strikt och stringent formspråk och en ytbehandling, färgsättning och ornamentik som samspelar och framhäver formen. Inspirationskällorna till dessa är många, jag har således varit upptagen av eroderade landskap och strukturer som vuxit fram i olika material genom naturkrafters påverkan över tid.

Spår av europeisk historisk och samtida kultur, bildkonst och arkitektur, och inte minst intresset för faraonisk, islamisk och afrikansk konst och hantverk har satt sin prägel på mitt arbete."

Knud Kristensen (f.1958) i Humlebæk är konstkeramiker. Utexaminerades vid The Judlandic Art Academy, Denmark, 1989. Har genom åren haft många separatutställningar i Sverige, däribland på Gallery Lejonet, Gallery Björnen och på Röhsska i Göteborg.  Knud Kristensen finns bla. representerad på Konstindustrimuseet i Köpenhamn och på Nationalmuseum i Stockholm.

 










Jul på KAOLIN - en medlemsutställning

SAMSAS

25.11 - 31.12, 2023

 

I år har vi på Kaolin bjudit in koreograf Ossi Niskala att kurera medlemmarnas julutställning. Vi tycker att det är intressant att se hur en person med en annan yrkesroll vill presentera konsthantverket keramik och ser med spänning fram emot vernissagen då vi hoppas att få se dig här

Ossi berättar:

Årets julutställning tar avstamp i det starka känslomässiga band vi har till skogen. Vi vill äga den, konsumera den, ofta till helt fåfänga och onödiga produkter. I min yrkesroll som koreograf är bildkonst och konsthantverk en viktig del av den konstnärliga processen.

Uppgiften/ förslaget till medlemmarna har varit att fundera över om de som konstnärer och konsthantverkare har en industriell producerad produkt som de är nyfikna på. Kan denna nyfikenhet, oavsett om den är positiv eller negativ, inspirera. Jag är intresserad av mötet med keramikens hantverk och något oväntat  - att samsas.

Jag vill att publiken skall förstå och känna att det är värt att konsumera något som någon har skapat ur handen och lagt sin själ och hjärta i. Så här inför julen är mitt enkla bidrag till en mer medveten konsumtion att vi satsar på mer hållbara hantverksprodukter i julhandeln.

Tänk er en plats i skogen – en lekfull juloas.

Ossi Niskala är född i Finland och utbildad på Stockholms Konstnärliga Högskola, bl a master i koreografi med inriktning Nya Performativa Praktiker. Ossi har arbetat mångfasetterat som dansare, cirkusartist, skådespelare och koreograf, både nationellt och internationellt. Senast på teater Galeasen, Uppsala Stadsteater, Folkteater Göteborg mm. Hantverk (trä, textil) och Ashtanga Yoga-undervisning är hans semiprofessionella praktiker och trädgård en livstil.