Paus, det började med en paus. Paus från att dreja, paus från stramt och sobert, paus från bruksproduktion. Paus från att alltid ha en agenda. Paus från stengods och paus från att tillgodose någon annan än sig själv. Joanna Günther ville ta sig an sitt arbetssätt från en ny vinkel och inspirerades av sin 3-åriga dotter som lever och verkar utifrån nyfikenhet och framför allt med en självklar attityd till allt hon gör. Joanna Günthers objekt behöver inte fylla en funktion. De kan vara precis som de är. Eller så kan de vara en vas. Eller något annat. Ofta vill betraktaren ge föremålen en tydlig funktion, vilket lett henne att intressera sig för hur vi laddar våra ord. Invanda begrepp är svåra att rucka på. Vi vet t.ex. hur en vas ska se ut. Och det är ju inte så som hennes objekt är utformade.

Joanna Günther arbetar i vit lergodslera, infärgad med färgkropp. Dekoren är marmorerad och inkavlad. Arbetssättet är taktilt; hon rullar korvar av lera och gör ringar som hon lägger ovanpå varandra, i en slags ringlingsteknik. I Gustavsbergs gamla porslinsfabrik, där hon har sin verkstad, har det pågått renoveringar, och hon har kunnat ta hand om gamla färger och glasyrer som annars skulle ha slängts. Hennes process är en upptäcktsfärd och en pågående dialog med materialet. Hon blandar, doppar och färgar in leran med pigmenten, stenkrossen och annat hon hittat. Hennes intention är att inte veta exakt hur något kommer att bli, att spänningen alltid ska finns där.

Joanna Günther är utbildad på Konstfacks linje för Keramik och glas. Hon tog en master 2007 (?) och har sedan dess varit verksam som keramiker. Under Formexmässan 2017 blev vaserna nominerade till Formidable. Trendstefan kallar objekten för ”fulkeramik” och använder vaserna i sina trendföreläsningar för 2018.

Marianne Krumbach

KAOLINS MEDLEMMAR
14.4 - 30.4

En ständigt pågående kedja av idéer. Den ena formen leder till den andra. En scen tar långsamt plats. Moln tornar upp sig och svävar över de små krukorna. Landskapet komponeras.

Sophia Wallgren är intresserad av hur flera olika föremål kan bilda något nytt tillsammans när de placeras i grupp. Hur föremålen kommer att fungera tillsammans och i rummet är alltid närvarande i tillblivelsen av de enskilda objekten. Hon intresserar sig också för hur idéer föds ur processen och är mån om att ta vara på de uppslag som kommer ur själva arbetet.

Sophia Wallgren arbetar med en vit stengodslera eller en oglaserad porslinslera. Hon ringlar och tummar, handbygger eller kavlar vilket ofta gör föremålen lite skeva och oregelbundna, något hon gärna bejakar.

Sophia Wallgren är vikarie hos Kaolin sedan den 1 april 2018. Hon är verksam i Stockholm och utbildad på Nycklelviksskolans keramiklinje samt Bildlärarlinjen på Konstfack. Sedan 2011 är hon även medlem i kooperativet 125 Kvadrat på Södermalm.

Sedan 1979 har Steven Jones arbetat som keramiker med vedbränning och saltglasering som sina specialiteter. Det som har lockat honom i så många år med dessa bränningsförfaranden är det råa uttrycket som uppstår. Även om en förkärlek till japansk estetik är ganska uppenbar i hans formspråk och dekorering, så hålls uttrycket kvar i en västerländsk tradition genom saltglaseringen.

Till sin utställning på Kaolin har Steven Jones kombinerat shinoglasyrer och saltglasering. Shino är den första vita glasyr som började användas i Japan omkring 1570. Den är precis som saltglasyrer känslig för fluktuationer i ugnsatmosfären och utvecklas bäst i vedeldning.

 Steven Jones är född i Ohio i USA men sedan över trettio år verksam utanför Karlstad i Värmland. Han studerade vid École des Beaux Arts de Nimes i Frankrike på 1970-talet och har sedan dess deltagit i en mängd utställningar, såväl i Sverige som internationellt. Han finns representerad hos Statens Konstråd, Värmlands Museum, Höganäs Museum och hösten 2018 erhöll han Värmlands Landstings Frödings stipendium. Under många år var Steven Jones medlem i Kaolin och har haft ett flertal utställningar i galleriet, så det är med stor glädje vi hälsar honom välkommen tillbaka.