Kaolins utställningar 2018


Lars Bergström

KRUKOR OCH SKÅLAR 
13.01 – 31.01

Lars Bergström arbetar med saltglaserat stengods och är verksam i Häggarp utanför Karlshamn där han byggt en verkstad och ugn som eldas med rapsolja. Saltglasering är en av de äldre kända teknikerna för tillverkning av glaserat stengods i Europa. Tekniken kom ursprungligen från Tyskland och har från 1500-talet fram till vår tid använts för produktion av nyttoföremål i stengods. I Sverige har tekniken använts sedan tidigt 1800-tal i Höganäs som fram till idag haft en stor produktion av bl.a. syltkrukor.

Till sin utställning på Kaolin har Lars Bergström arbetat med krukor och skålar, dekorerade med engober och ristade mönster som bildar reliefer i godset. Hans signum, den förgyllda kanten, ger ett förfinat uttryck till den annars råa ytan. Saltglaseringens konst är svår att bemästra, men de utmaningar och överraskningar den erbjuder är en del av charmen för Lars Bergström. Många års erfarenhet och utveckling av den centraleuropeiska traditionen har nu skapat en kvalitet utöver det vanliga i hans bruksgods.

Lars Bergström är en av Kaolins allra första medlemmar och har varit med sedan gruppen startades 1978. Han har utfört flera offentliga uppdrag och finns representerad i både kommuner och landsting runt om i Sverige. Genom åren har han även erhållit ett flertal stipendier från Bildkonstnärsfonden. Lars Bergström ställde senast ut på Kaolin 2014.

                    
                    
                    
                    

Johanna Günter

SO LAST YEAR / VERY MUCH FUTURE 
3.2 – 21.2

Paus, det började med en paus. Paus från att dreja, paus från stramt och sobert, paus från bruksproduktion. Paus från att alltid ha en agenda. Paus från stengods och paus från att tillgodose någon annan än sig själv. Joanna Günther ville ta sig an sitt arbetssätt från en ny vinkel och inspirerades av sin 3-åriga dotter som lever och verkar utifrån nyfikenhet och framför allt med en självklar attityd till allt hon gör. Joanna Günthers objekt behöver inte fylla en funktion. De kan vara precis som de är. Eller så kan de vara en vas. Eller något annat. Ofta vill betraktaren ge föremålen en tydlig funktion, vilket lett henne att intressera sig för hur vi laddar våra ord. Invanda begrepp är svåra att rucka på. Vi vet t.ex. hur en vas ska se ut. Och det är ju inte så som hennes objekt är utformade.

Joanna Günther arbetar i vit lergodslera, infärgad med färgkropp. Dekoren är marmorerad och inkavlad. Arbetssättet är taktilt; hon rullar korvar av lera och gör ringar som hon lägger ovanpå varandra, i en slags ringlingsteknik. I Gustavsbergs gamla porslinsfabrik, där hon har sin verkstad, har det pågått renoveringar, och hon har kunnat ta hand om gamla färger och glasyrer som annars skulle ha slängts. Hennes process är en upptäcktsfärd och en pågående dialog med materialet. Hon blandar, doppar och färgar in leran med pigmenten, stenkrossen och annat hon hittat. Hennes intention är att inte veta exakt hur något kommer att bli, att spänningen alltid ska finns där.

Joanna Günther är utbildad på Konstfacks linje för Keramik och glas. Hon tog en master 2007 (?) och har sedan dess varit verksam som keramiker. Under Formexmässan 2017 blev vaserna nominerade till Formidable. Trendstefan kallar objekten för ”fulkeramik” och använder vaserna i sina trendföreläsningar för 2018.

                    
                                   
                                      

Marianne Krumbach

UDEFRA 
24.2 - 14.3

Marianne Krumbachs utställning Udefra tar avstamp i naturen och de motiv som hon där finner stämningsskapande, ett återkommeande tema i hennes verk. Hon intresserar sig för skiftet mellan kontexter, hur naturobjektet kan omtolkas och bli ett konsthantverks-objekt, ett dekorativt objekt. Marianne Krumbach räds inte det dekorativa, tvärtom beundrar hon den kategori av objekt vars ärliga uppsåt är att behaga och försköna.

Marianne Krumbach arbetar huvudsakligen i stengodslera. Hon bygger och modellerar sina verk och ofta glaseras de i flera lager. Genom olika arbetsmetoder försöker hon förenkla och infoga inspirationen utifrån/udefra i sina verk. 

Marianne Krumbach bor och arbetar i Köpenhamn och är utbildad vid Designskolen i Kolding, avd, för keramik och glas 1996-2001. Hon har haft en stor mängd utställningar i både Danmark och utomlands sedan och har erhållit ett flertal stipendier, bl.a. från Statens Kunsfund, Danish Crafts och Nationalbankens Jubileumsfond.

                    
                    
                    
                    
                                      

Katia Colt

ÅRSRINGAR 
17.3 - 11.4

Varje konstverk är som en berättelse från ett minne där skulpturen ger minnet en tydligare början och slut. Däremellan kan man skapa vad som helst från fantasin eller från verkligheten.

Ett minne som för Katia Colt fick bli ett avstamp och en inspiration till denna utställning var ett sommarläger i forna Sovjetunionen dit hon skickades som 9-åring utan sina föräldrar. Minnet av resan är vagt men känslan av att vara ensam i ett annorlunda och främmande land lever kvar och har ändå påverkat henne. Det har fått henne att tänka på hur man själv skapar, fyller ut och återuppväcker sina minnen. Som årsringar genom livet.

Katia Colt ringlar och tummar sina verk. Formen skapas på ren intuition och slutresultatet får sakta växa fram av sig själv. Varje ring är olika tjock och har sin egen karaktär. Skulpturerna får gärna på avstånd se perfekta ut men på nära håll syns handens avtryck och påverkan i den grova och opolerade ytan. Katia Colt arbetar med fylelera, en stengodslera från Fyledalen i Skåne. För att framhäva skiftningar i formen använder hon ofta flera olika glasyrer.

Katia Colt är utbildad vid Konstfack, linjen för keramik och glas, och är verksam i Stockholm i ateljéföreningen G-Studion i Gustavsberg. Sedan 2015 är hon en av Kaolins medlemmar.

                    
                    
                                                        
                    
                    


Blomstertid

KAOLINS MEDLEMMAR
14.4 - 30.4

Våren är här och vi möts i trädgårdar och på balkonger, över staket och i rabatter, på plantskolor och i parker. Kunskaper och goda råd delas, tips hur man bäst värjer sig mot sorkar och bladlöss tas tacksamt emot. Frön och lökar byter ägare. Och till varje hemburen blomma eller kvist, till varje uppdriven planta eller nyplanterad växt behövs en kruka, en vas, en blompinne, en kanna eller urna. Välkommen till utställningen där Kaolins medlemmar har samlat sina idéer och produkter till årstidens kommande grönska.

                   
                    
                    

Eva Larsson

ENDEAVOUR II
14.4 - 30.4

Arbetet med olika objekt och skulpturer är för Eva Larsson ett sätt att kommentera och undersöka företeelser i både mellanmänskliga förhållanden och samhället i stort. Med kroppsspråk och placeringar laboreras med nyanser och stämningslägen. Små förskjutningar i en gest eller blick kan förändra hur en situation upplevs eller hur individens och gruppens unika egenskaper påverkas i olika sociala kontexter. Verken behandlar ofta ämnen som normer och sociala hierarkier kontra frigörelse och mod. 

Till Kaolin har Eva Larsson arbetat med installationen Endeavour II, en grupp skulpturer i rakubränd lera. Tekniken är en gammal japansk bränningsmetod som ger en varierad yta med krackeleringar, färgskiftningar och en ibland metallskimrande lyster. Att släppa kontrollen och acceptera att slumpen och elementen har sitt finger med i spelet är en viktig komponent för Eva Larsson och något som gör arbetsprocessen spännande.

Eva Larsson är verksam i Stockholm och utbildad på Konstfack. Hon finns representerad hos Borås konstmuseum, Hälsinglands museum, Statens Konstråd och ett flertal kommuner och landsting. De senaste åren har Eva Larsson enbart ägnat sig åt skulpturala verk i raku men även i brons och sten och ställt ut i både Sverige och utomlands. Sedan 2001 är hon en av Kaolins medlemmar.

                    
                    
                    
                    
                    
                    

Bellander, Klingström, Holmqvist

SOMETHING BLUE
27.10 – 18.11 2018

”Distortion Linjeverk Utsnitt Hyperrymd Regelverk Regelbrott RegelrättRättskaffens skafferi Byråkratisk terräng Gränsmarker mellan landskap och kontor Byråkratiska metoder Regler Begränsade ramar Registrera Värdera störningar Spara det oansenliga Från urval till iscensättningarMjukt mot hårt Spår som länkas samman Dubbla skalor Kontroll Intuition Rymd och ytor Byggstenar Ordlösa fragment och detaljer”

Associationerna från själva ordet regelverk var en av utgångspunkterna när Charlotta Bellander, Josefine Fina Holmqvist och Charlotta Klingström påbörjade sitt gemensamma projekt. En utmaning blev att jämka samman deras respektive teman.
Själva materialet, leran, har de gemensamt, i övrigt skiljer sig deras uttryck åt. Tiden, samtiden och omvärldens påverkan blev till ytterligare en utgångspunkt som slutligen resulterade i denna utställning.

Charlotta Bellander arbetar i porslin och använder tegellerans limmande egenskaper när hon bygger samman vissa objekt. Hennes arbeten utgår från idéer och projekt och ändrar ofta karaktär, från runda böljande former till abstrakta objekt, ibland med målade plana ytor. Josefine Fina Holmqvists arbeten kännetecknas av installationer inom det skulpturala området, ofta i väggbaserade verk som stora kakel i porslin, tillverkade i Jingdezhen i Kina. Hon strävar sällan mot perfektion utan rör sig mer mot det idébaserade uttrycket.Charlotta Klingströms skulpturala objekt präglas av poetiska funderingar. Med lågmäld humor berättar hennes objekt om människans existentiella vardag i det lilla och i det stora. Hennes formspråk förmedlar en saklighet och ett accepterande av människans brister och tillkortakommanden.

Alla tre är verksamma i Göteborg och utbildade på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk samt Konstfack. De har vid olika tillfällen haft separatutställningar på Kaolin.

                    
                    
                    
                    
                    
                   

Sophia Wallgren

Kedjereaktioner
5.5 – 30.5

En ständigt pågående kedja av idéer. Den ena formen leder till den andra. En scen tar långsamt plats. Moln tornar upp sig och svävar över de små krukorna. Landskapet komponeras.

Sophia Wallgren är intresserad av hur flera olika föremål kan bilda något nytt tillsammans när de placeras i grupp. Hur föremålen kommer att fungera tillsammans och i rummet är alltid närvarande i tillblivelsen av de enskilda objekten. Hon intresserar sig också för hur idéer föds ur processen och är mån om att ta vara på de uppslag som kommer ur själva arbetet.

Sophia Wallgren arbetar med en vit stengodslera eller en oglaserad porslinslera. Hon ringlar och tummar, handbygger eller kavlar vilket ofta gör föremålen lite skeva och oregelbundna, något hon gärna bejakar.

Sophia Wallgren är vikarie hos Kaolin sedan den 1 april 2018. Hon är verksam i Stockholm och utbildad på Nycklelviksskolans keramiklinje samt Bildlärarlinjen på Konstfack. Sedan 2011 är hon även medlem i kooperativet 125 Kvadrat på Södermalm.

                    
                   
                    

Kaolins 40–års jubileum

KAOLINS MEDLEMMAR

Keramikgruppen Kaolin startades av ett par nyutexaminerade studenter från Konstfack 1978. Man ville skapa en plats där man kunde sälja sin keramik, men också driva ett galleri för inbjudna keramiker. Det låg i tiden att arbeta kollektivt och ideellt, så det mest naturliga var att starta ett kooperativ där alla bidrog med sin arbetsinsats på olika sätt.

Lokalen på Hornsgatspuckeln passade perfekt och där har Kaolin nu huserat i 40 år. Genom åren har Kaolin utvecklat sin verksamhet. Gruppen har vuxit, medlemmar har slutat, nya har kommit till och personal har anställts. Idag drivs kooperativet i allt större utsträckning som ett litet företag. Numera består Kaolin av 26 keramiker spridda över Sverige och tre av dessa hör till de allra första som var med och startade Kaolin

Jubileumsutställningen vill lyfta den kooperativa idén och mångfalden inom det keramiska konsthantverket. Alla medlemmar har på olika sätt bidragit till utställningens tillkomst. Man har träffats och ”spånat”, möten har avlöst varandra, tankar och viljor har dragit åt olika håll, arbetsgrupper har skapats… och upplösts. Till utställningen har medlemmarna skapat varsin 40-årspresent till Kaolin, ett stort paket av många små, var och ett med sitt personliga uttryck. Precis som den kooperativa tanken där delarna skapar något större tillsammans.

Namnet Kaolin härstammar från kinesiskans Gaolin, den plats i Kina där man under Mingdynastin mest produktiva period för över 500 år sedan fann den rena finkorniga kaolinleran som ingår i både porslin och glasyr.

                    
                   
                                       
                    
                    

Svein Narum och Joel Stuart-Beck

HÄNDER – HENDER
25.8 – 12.9

Över generations- och nationsgränser förenas Svein Narum och Joel Stuart-Beck i ett passionerat arbete med drejat och vedbränt bruksgods. Samarbetet påbörjades för några år sedan och snart utvecklades relationen mellan mästare och lärling till vänskap och ett ömsesidigt kunskapsutbyte. De egna händerna är deras främsta verktyg i mötet med den mjuka och tänjbara leran på drejskivan. Den skandinaviska lergodstraditionen förenas i deras arbeten med influenser från den rika keramikhistorien i Kina, Korea och Japan. Resultaten blir både utpräglat individuella och samtidigt allmängiltigt tidlösa. Deras hantverksmässigt framställda bruksföremål bär en historia om sin tillblivelse och inbjuder till en berikande dialog med en intresserad användare.

Svein Narum examinerades vid Bergens Kunsthåndverksskole 1984 och erövrade snart en framskjuten plats i det norska keramikfältet med sitt flödigt dekorerade lergods. Han har undervisat vid Chungnam National University i Sydkorea, Glas och Keramikskolen på Bornholm och Kunsthåndverksskolen i Bergen. Svein Narum är nu internationellt erkänd och finns representerad vid museer såväl i Norden som i Tyskland och Ryssland. Sedan ett par år tillbaka är han nu verksam i Arvika.

Den inspirerande miljön runt Arvika, där keramik haft en framträdande roll sedan länge, är också platsen för Joel Stuart-Becks verkstad och hem. Som tredje generationens keramiker bär han nu vidare och förnyar traditionen och har de senaste åren blivit alltmer erkänd för sitt hängivna arbete med vedbränt stengods. Joel Stuart-Beck tog en kandidatexamen i keramikkonst på HDK i Göteborg 2013 och har sedan dess byggt upp sin egen verkstad och ugnspark i Arvika samt haft en rad separatutställningar.

Det är med stor glädje som Kaolin nu hälsar Svein Narum välkommen tillbaka samtidigt som vi välkomnar Joel Stuart-Beck, en ny talangfull vedbrännare.

                    
                                      
                    
                    

Mats Svensson

TILLFÄLLIGHETER
15.9 – 3.10 2018

Under hela sitt yrkesverksamma liv har Mats Svensson varit starkt påverkad av det japanska formspråket och dess förhållande till natur och asymmetri. De former han ofta återvänder till är enkla oregelbundna skålar för olika ändamål. I arbetsprocessen söker han någon form av balans mellan det kontrollade och det oförutsedda för att låta sig överraskas av hur tillfälligheterna spelar in och påverkar slutresultatet.

Mats Svensson arbetar med bruksgods och vill att hans keramik ska kunna brukas. Han drejar och använder sig av tryckformar i gips. Glasyrerna består till största delen av leror, aska och fältspat. Allt bränns i syrefattig atmosfär till ca 1280 grader i elektrisk eller vedeldad ugn.

Mats Svensson är mer eller mindre synonym med Leksands Folkhögskola. Parallellt med egen verksamhet som keramiker har han även varit lärare och ansvarig för skolans konsthantverksutbildningar och är numera Senior Adviser på skolan. Otaliga keramiker och studenter har genom åren mött honom på kurser och workshops och inte minst på alla de resor till keramikens ”huvudstad”, Jingdezhen i Kina, som han anordnat.

                    
                    
                    

Steven Jones

SHINO & SALT
6.10 – 24.10 2018

Sedan 1979 har Steven Jones arbetat som keramiker med vedbränning och saltglasering som sina specialiteter. Det som har lockat honom i så många år med dessa bränningsförfaranden är det råa uttrycket som uppstår. Även om en förkärlek till japansk estetik är ganska uppenbar i hans formspråk och dekorering, så hålls uttrycket kvar i en västerländsk tradition genom saltglaseringen.

Till sin utställning på Kaolin har Steven Jones kombinerat shinoglasyrer och saltglasering. Shino är den första vita glasyr som började användas i Japan omkring 1570. Den är precis som saltglasyrer känslig för fluktuationer i ugnsatmosfären och utvecklas bäst i vedeldning.

 Steven Jones är född i Ohio i USA men sedan över trettio år verksam utanför Karlstad i Värmland. Han studerade vid École des Beaux Arts de Nimes i Frankrike på 1970-talet och har sedan dess deltagit i en mängd utställningar, såväl i Sverige som internationellt. Han finns representerad hos Statens Konstråd, Värmlands Museum, Höganäs Museum och hösten 2018 erhöll han Värmlands Landstings Frödings stipendium. Under många år var Steven Jones medlem i Kaolin och har haft ett flertal utställningar i galleriet, så det är med stor glädje vi hälsar honom välkommen tillbaka.

                                     
                    
                    

Jill Johansson

SOMETHING BLUE
27.10 – 18.11 2018

Associationerna är många när man ser Jill Johanssons blå/vita porslin med sitt myller av mönster. Från delftfajans och ostindiskt porslin till flower power och samlartallrikar. Keramikens screentryckta mönster ger upphov till en textil känsla och på utställningen hos Kaolin visar hon olika serier av bruksförmål som i sin upprepning i färg och form ger känslan av att hon inspirerats av lapptäcken.

 Jill Johansson arbetar huvudsakligen i porslinslera. Hon drejar eller kavlar sina verk, varpå de screentryckta mönstren appliceras. Inspiration och förlagor till sina mönster hittar hon på gamla tapeter och tyger från loppisar och secondhandbutiker. Dessa bearbetas i photoshop så att hon kan sätta sin egen prägel på mönstret genom små förändringar och tillägg.

 Jill Johansson bor och arbetar i Göteborg och är utbildad vid Glas- och Keramikskolan på Bornholm i Danmark där hon tog en kandidatexamen 2002 och därefter en magisterexamen i tillämpad konst på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Hon har haft ett flertal separat- och samlingsutställningar och är medlem i konsthantverkskooperativet Sintra i Göteborg.

                    
                  
                    

Jul på Kaolin 2018

KAOLINS MEDLEMMAR
24.11 – 31.12 2019