Kaolins utställningar 2017


David Carlsson

EN VACKRARE SANNING
7.1 - 25.1

”Jag vill vara olika saker vid olika tillfällen och ibland alltihop på samma gång. I skärningspunkten mellan det som är och det som avses finns rum för något mer. Jag vill se både vad det är och vad det föreställer. Ibland får imitationen duga, ibland är det den som är själva poängen. Men framförallt är den potent och provocerande, för den är alltihop på samma gång och ändå ingetdera.”

David Carlssons utställninEn vackrare sanning handlar om autenticitet och efterhärmning och om hur gränserna mellan sanning och fantasi så småningom upplöses. Han arbetar i spänningen mellan det uppenbara, nästan banala berättandet och det poetiskt mångtydiga. Kakel och klinkers är material som återkommer i hans konstnärskap, gärna sådana som ger sken av att vara av annat material. Färdigköpta plattor omformas och kombineras med skulpturer till keramiska installationer.  Med humor, kärlek och ironi ställer de frågor både om vilka vi uppfattas som, vilka vi är och vilka vi vill vara. 

David Carlsson är utbildad på HDK – Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, där han tog en masterexamen 2005. Han delar sin tid som lektor i keramikkonst på HDK med sitt arbete som keramiker och konstnär. Han har ställt ut i såväl Sverige som utomlands. 2015 visade David Carlsson ett mindre arbete i Kaolins projektrum och det är med glädje vi hälsar honom välkommen tillbaka i ett större format.

                    





Kennet Wiliamsson

BRUKSVARA
28.1 - 15.2

”Gärna vill jag att min mugg eller tallrik blir nedplockad ur skåpet när det är dags, inte så medvetet bara lite av sig självt så där. Dom får gärna skapa lugn eller prat om den vackra kanten som råkade bli till efter långt och medvetet sökande efter det perfekta…..

Dom får gärna skapa vackra och vänliga relationer, där vid köksbordet. Hellre än att vara inlåsta i museimontrar vill jag att mina saker åker upp och ner i diskbaljan. Kanske finns det någon defekt i tallrikens glasyryta som får mig att tänka på mina egna tillkortakommanden, och kanske skönheten däri? Inez Svensson sa en gång i en intervju att ett hem ska vara förlåtande, så vill jag också att mina saker ska vara, vackra och förlåtande.” 

Kennet Williamsson har varit verksam som keramiker, konstnär och formgivare i över 40 år. Han har haft ett stort antal utställningar i både Sverige och utomlands och finns representerad hos flera museer och institutioner. Sedan 1984 har han regelbundet undervisat vid Konstfack, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg och Capellagården på Öland. Numera ägnar han dock den egna keramiken all sin tid. Kennet Williamsson erhåller statlig inkomstgaranti sedan 1992 och blev tilldelad Prins Eugens medalj 2006. Han har varit en återkommande utställare hos Kaolin genom åren och vi är glada över att återigen få visa hans mångfasetterade och stiliga bruksgods

                    




Emil Österholm

BLAND BLÄSTERSAND OCH ÅNGEST
18.2 - 8.3

Byggnadsställningarna på vattenkraftverken längs de norrländska älvarna är täckta av svart blästersand. Det är Emils jobb att bygga och riva ställningarna. Ångesten infinner sig en tidig morgon i januari, när klockan ringer strax efter fem och termometern visar minus 28 grader. Det är 20 mil till arbetsplatsen, dagen kommer endast innehålla några få ljustimmar och skulpturen som står i den varma verkstaden och väntar kommer inte att byggas klart. Men vattenkraftverken ligger på natursköna platser och har en fascinerande estetik. Många av dem är byggda på 1940- och 50-talet och på vissa ställen är det som om tiden har stannat. De särpräglade och tidstypiska maskinerna är en ständig källa till inspiration. Det är dessa ljuspunkter i en annars mörk och tung arbetsdag som är ursprunget till de skulpturer Emil Österholm visar i utställningen på Kaolin. Men referenser både till människokroppen och till den keramiska världen sätter också sin prägel på gestaltningen. Ett rör liknar en hänkel på en kanna eller örat på en mugg och kroppen på skulpturen tar formen av en vas. 

Emil Österholm har arbetat med olika stengodsleror, som vedbränts till 1300 grader i en egenbygd keramikugn. Han har inte använt sig av glasyr utan har i stället låtit lerornas olika karaktärer och elden ge färg åt skulpturerna. I vissa bränningar är godset saltat för att åstadkomma en glansigare yta, men andra gånger har elden och askan ensamma fått sätta sin prägel på leran.

Emil Österholm född och verksam i Västernorrland och utbildad på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk, i Göteborg där han tog sin masterexamen 2015. Han finns representerad i Sundsvall och Härnösands kommuner och har hunnit med flera utställningar sedan sin examen. Detta är hans första utställning i Stockholm.

Robotar, skulptur av Emil Österholm                    



Karin Bengtson

BURK BOX BRICKA
11.3 - 29.3

Den här vintern, när arbetet i verkstaden varit klart för dagen, har Karin Bengtson suttit och sytt ihop små lappar av tyg till lapptäcken. Textila material och tekniker har följt henne genom livet, ända sedan hon som liten flicka sydde kläder till sina dockor. Leran och textilen har gått hand i hand och stimulerat varandra. Keramikens screentryckta dekorer har gett upphov till textila mosaiker och lapptekniken i sin tur har givit nya mönster på leran. På utställningen visar Karin Bengtson små burkar, boxar och brickor med dekorer i svart, grått och gråturkos. Känslan i att använda keramiska kärl alltid varit en inspirationskälla. ”Att känna, hålla och hantera är lika viktigt som att se”. Burkarna är som små behållare eller förvaringskärl, precis som de första föremål människor en gång i forntiden tillverkade i keramik. Materialet är en obearbetad naturlera från Horn i Västergötland och här är vårt förflutna åter närvarande i form av kolrester, som berättar om en skogsbrand för många tusen år sedan. Karin Bengtson är en av Kaolins medlemmar. Hon har varit yrkesverksam som keramiker sedan mitten av 1980-talet och bor och arbetar i Vimmerby. Hon har haft ett flertal separat- och samlingsutställningar, bla. som en av elva inbjudna konsthantverkare i utställningen Attention: Craft, på Liljevalchs Konsthall i Stockholm 2014. Karin Bengtson finns representerad hos Statens Konstråd och Kalmar Läns Landsting och fick 2012 Konstnärsnämndens 10-åriga arbetsstipendium.

                    
                    



Margit Brundin

BAKOM SLUTNA ÖGON DANSAR PINJETRÄDEN VALS
1.4 – 26.4

I utställningen på Kaolin visar Margit Brundin tre större helt nya skulpturala verk, som arbetats fram under 2016. Berättelserna utspelar i gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd. Temat är den inre resa som dagdrömmar, fantasier och sömn erbjuder. Vårt undermedvetna kan spela oss spratt under nätterna, samtidigt som hjärnans förmåga att drömma och fantisera sig bort en kort stund kan vara en lisa när vardagen blir för lång. Haren har varit en återkommande berättare i Margit Brundins arbete, men nu har den fått mänskligare drag och intar också mer människolika kroppsställningar. Kanske representerar den nu individen snarare än djuret och relationen till betraktarens egen kropp blir tydlig. Margit Brundin utmanas av att hela tiden utforska lerans och sin egen kapacitet och hon bygger allt mer komplexa former, när det gäller storlek och sammansättning. Dock gör hon aldrig avkall på den finstilta detaljrikedom, som kännetecknar hennes arbeten. Att fånga ett ögonblick är en långsam och tålamodskrävande process. Skulpturerna ringlas och modelleras i en rödbrännande stengodslera och bränns vid 1120 grader; vissa skulpturer byggs i delar för att sammanfogas efter bränning. Margit Brundin är verksam i Malmö och utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK, i Göteborg, där hon utexaminerades 2010. Hon har haft ett flertal uppmärksammade utställningar och visade vägghängda djurskulpturer hos Kaolin 2012. Det är med stor glädje som Kaolin nu återigen visar hennes magiska djurporträtt.

                    



Paul-Robin Sjöström 

BYE FOREVER
29.4 – 21.5

Slumpen är ofta en avgörande faktor när man arbetar med lera och många keramiska tekniker tar också fasta på detta genom olika sätt att bränna eller arbeta med glasyr. Paul-Robin Sjöström har dock medvetet valt bort de tekniker där slumpen lättast sker och arbetar istället med infärgade stengodsleror och färgkroppar som inte förändras så mycket. Glasyrer har inte intresserat honom utan han föredrar att arbeta med tekniker där yta och form manipuleras för att skapa objekt där materialet är svårt att definiera. 

Paul-Robin gillar att plocka föremål från vår omgivning; arkitekturen, hemmet för att sen skapa nya objekt som har någon slags historia. Han tycker om när något föreställer en sak men ger en känsla av att vara något annat. Lerans förmåga att anta många olika former och imitera olika material gör detta möjligt. Den blir en imitation av något från det riktiga livet. Till sin utställning på Kaolin har han arbetat med föremål från barndomen där han reflekterar kring att växa upp och att växa ifrån.

Paul-Robin Sjöström är utbildad på Capellagården, Konstfack och HDK. Han har varit verksam som keramiker i tio år och bor och arbetar i Göteborg där han delar ateljé på Sockerbruket. Till hösten kommer han med stöd av Konstnärsnämndens assistentstipendium åka till USA för att arbeta åt konstnären Amy Santoferraro. Paul-Robin Sjöström ställde ut i Kaolins projektrum 2010 och det är med stor glädje vi hälsar honom välkommen tillbaka i ett större format.

                    



Fredrik Persson

ATT SE OCH ATT BRUKA
26.8 - 13.9

Känslan av ett bruksföremål, tillverkat med noggrannhet och eftertanke, som skänker ägaren förnöjsamhet och följer en genom livet; ljusstaken som brukar stå på ungefär samma ställe, som en del av inredningen, det är vad 

Fredrik Persson vill uppnå med sina keramikobjekt. Hans föremål ska tåla att ses på utan att brukas, trots att de är just bruksföremål. Med inspiration från tingen runt oss i vardagen skapar han gedigna, idébaserade bruksföremål, ofta med en twist, mycket humor och ett oefterhärmligt uttryck. En hatt blir en ljusstake, ett par fingrar blir en klädhängare, bokhyllan täcks av krypglasyr, sonens hemläxa om dinosaurier blir ett par mjuka fantasidjur. 

Fredrik Persson skulpterar och handbygger i både glaserat och oglaserat stengods. Ofta börjar det med en skiss på morgonen som blir ett eller flera föremål under dagen. Leran är grov, uttrycken stiliserade och grafiska. 

Fredrik Persson är utbildad på Konstfacks linje Keramik och glas, 1996-2001 och är verksam i Stockholm. Han har erhållit flera arbetsstipendier och arbetar även som grafisk formgivare. Sedan 2007 är han en av Kaolin medlemmar och detta är hans tredje separatutställning hos Kaolin.

Ljusstake vas skulptur av Fredrik Persson                    



Anne Junsjö

AV ALLT SOM ÄR
16.9  - 4.10

Mammans knappsamling. Att sortera, välja och organisera är det starka minnet i livets början. Pappan stampade i hallen med färdigvallade skidor. Hon ville stanna hemma och rita. Vägen gick via måleri, teckning och textil. Hon har enträget hållit fast vid leran. Kavlat och bankat, hänklat och knådat. Packat ugnarna och eldat för rakun. Hon har skulpterat och byggt stort, gjort tusentals tekoppar. Sorterat, valt, organiserat och färgsatt. Rensat ut och börjat om. 

Temat i utställningen är möjligheterna och upprepningen. Tidigare har hon visat individuellt skulpterade djur och burkar. Nu har hon drejat 600 skålar i stengods och porslin. Med dekor och utan dekor, med glasyr och utan glasyr, rakubränt och stengodsbränt, färgstarkt och sparsmakat. Utställningen visar mångfalden som kan komma ur repetitionen av en och samma form. 

Anne Junsjö har varit verksam som keramiker i över 40 år och i sin verkstad på Södermalm i Stockholm skapar hon både konst- och brukskeramik. I spännvidden mellan den repetitiva drejningen och det fria skulpterandet visar hon sin bredd och särart. 

Anne Junsjö är en av Kaolins medlemmar och detta är hennes tredje separatutställning hos oss.

                    
                    
                    

Charlotta Eidenskog

OROSMOLN
7.10 - 25.10

Charlotta Eidenskog ser leran som ett byggmaterial som reflekterar hennes tankar om det samhälle vi befinner oss i. Det senaste året har hennes arbeten kretsat kring frihet, gränser, utsatthet och tillhörighet. Vad vi tar som en självklarhet kan för en annan människa vara en ouppnåelig dröm. Vad har vi för ansvar gentemot våra medmänniskor och oss själva? Tematiken i Charlotta Eidenskogs arbeten är oftast inte framträdande eller uppenbar men den är en drivkraft som ger näring till hennes arbete och som ibland återspeglas i verkens titlar. 

Charlotta Eidenskog arbetar med keramisk skulptur där ett undersökande i form, färg och komposition i förhållande till rummet är i fokus. I hennes arbete har en rumslighet blivit en allt viktigare del och många gånger utgångspunkten för skulpturerna. Hon använder sig av olika material och tekniker för att skapa en stämning i rummet. I utställningen Orosmoln möts karaktäristiska kopparglasyrer kolteckningens svärta. 

Charlotta Eidenskog tog en kandidatexamen på HDK, Högskolan för Design och konsthantverk 2004 och en master i tillämpad konst 2008. Hon är verksam i Göteborg och arbetar parallellt med sin konstnärliga verksamhet som curator och projektledare inom det konstnärliga fältet med fokus på konsthantverk. Mellan 2012 och 2015 drev hon galleriet Two Little Birds i Göteborg och hon finns representerad på Röhsska museet, Göteborg och landstinget i Sörmland.

                    


                    


                    
                    


                  


                    



Malin Grumstedt

JARDINJÄRER
28.10 - 19.11

Från franskans ord för trädgård, jardin, har vi hämtat termen jardinjär, ett kärl för dekorativa arrangemang av blommor eller frukt. Föremålstypen har funnits i Europa sedan 1700-talet, men tillverkades i större mängd under 1800-talet för den tidens överdådiga dukningar och bufféer. Till sin utställning på Kaolin har 

Malin Grumstedt

med inspiration från trädgårdens spaljéer, flätverk och korgar skapat en serie moderna jardinjärer i glaserat stengods. Kärlen är tänkta att harmoniera med grönska och växtlighet, men fungerar också på egen hand som en påminnelse om den värld som inspirerat dem. 

Jardinjärerna är kavlade och byggda i olikfärgade stengodsleror. Malin Grumstedt har experimenterat med glasyrkombinationer i en blåtonad färgskala och bäddat in de skarpt skurna kanterna under ett mjukt täcke, som ibland påminner om snö, is eller ärgad metall. Frostnupna blad och vidjor berättar om den stilla vintervilan. De genombrutna mönstren löser upp kärlväggen och skapar en flytande övergång mellan in- och utsida. Möjligheten att se igenom, men ändå vara dold, fascinerar. Kanske är staketet eller stängslet, som både omgärdar och stänger ute, paradisets särskilda kännetecken. 

Malin Grumstedt tog examen i keramik och glas på Konstfack 2007 och har sedan dess varit verksam som keramiker med en stor mängd utställningar och uppdrag både i Sverige och utomlands. Hon har anlitats som gästlärare på Capellagården på Öland, hållit workshops på HDK och Leksands Folkhögskola och är numera ansvarig för keramikutbildningen på Vårdinge By Folkhögskola. Hennes keramik finns representerad hos ett flertal landsting runt om i Sverige.